torsdag 5 augusti 2010

Recension: Sophya Baccini – Aradia (2009)

image

Sophya Baccini kommer från Neapel i Italien och har länge ansvarat för de vokala insatserna i gruppen Presence.

Aradia är hennes debut som soloartist. Det är ett konceptalbum om kvinnlig vänskap med utgångspunkt i en myt om Aradia, ett sagoväsen som enligt wikipedia är arguably one of the central figures of the modern pagan witchcraft revival.

Sophya sjunger (på neapolitanska, italienska, engelska och franska), hon har skrivit och arrangerat musiken och spelar piano, clavinet, mellotron och synthesizer.

image

Verket består av en femtio minuter lång svit som är indelad i tretton delar, tre ytterligare spår och en avslutande cover på Joni Mitchell’s Circle Game.

Det är en varm och poetisk men inte särskilt utmanande platta. Sophya sjunger bra, men inte mästerligt. Skall man vara ärlig så känns hennes röst lite ansträngd emellanåt, men eftersom den aldrig förlorar sin innerlighet och sitt ärliga uppsåt så stör detta inte nämnvärt. Albumets styrka är genomgående det personliga uttrycket både hos Sophya och hennes kompmusiker, som känns ända in i märgen. Och den mörkt symfoniska, nästan gotiska atmosfär som genomsyrar verket.

Musikerna som medverkar spelar till vardags i andra italienska progrock grupper (Osanna, Delirium, Fonderia och Universal Totem Orchestra) och trakterar här instrument som bouzoki, fiol, dragspel, tvärflöjt, saxofon, hammond och moog. Detta alltså utöver Sophyas egna insatser på diverse klaviaturer.

Albumet börjar med den nio minuter långa, briljanta La Pietra. Mellotronen inleder och följs av en stråkensemble och Sophyas röst mässande Aradia, Aradia, därefter recitation på neapolitanska och sedan de andra instrumenten - introducerande flera olika teman - som mot slutet knyts ihop.

Ett annat av albumets höjdpunkter för mig är Nei Luoghi som inleds med piano och en läspande tenorsaxofon och strax Sophyas röst. Längre in ett tenorsaxsolo som heter duga med en kör av kvinnoröster i bakgrunden.

Titellåten Aradia börjar mjukt med sång, syntljud, zigenarfiol och piano. En skog av stråkar bryter in och Sophyas röst svävar som en hök över trädtopparna. Trummorna anländer halvägs in i låten och det hela avslutas med ett utsökt gitarrsolo.

Trots att Baccinis musik egentligen inte är särskilt udda eller komplicerad ( här finns inga överraskande taktbyten eller halsbrytande instrumentala övningar) så liknar den inte något annat. Man kan i vissa öronblick komma tänka på Annie Haslam eller Kate Bush (och vid något tillfälle Jethro Tull) men det går snabbt över. Vad jag tänker på desto mer är landet Italien och dess musikhistoria - Vivaldi, känslosvallande operaarior och den långa raden eminenta progrockgrupper som uppstått och verkat där.

Aradia är ett album som hämtar inspiration från denna rika tradition. Och dessutom från folkmusik, tango, musikal, cirkusmusik och zigenarmusik. Detta gör att musiken spretar åt olika håll, men den hålls hela tiden ihop av Sophyas röst, som dominerar ljudbilen och så att säga leder musiken framåt.

Även om musiken inte är riktigt är lika bra som live-fotot på Sophya här ovan antyder, så är detta är ett klart lyssningsvärt album. Inte minst därför att kvinnor som kompositörer och bandledare är en sällsynthet inom den progressiva rocken. Det är också kul att höra sång på andra språk än engelska. Kombinationen bouzoki, mellotron, clavinett, dragspel och fiol skapar ett sound som helt klart är något utöver det vanliga. Skapar stark känsla av kuststad vid medelhavet en ljum kväll i juli.

Skall jag ge den ett betyg så blir det en fyra på en femgardig skala. Med andra ord - recomendadisimo...

Citat från Sophyas hemsida:

I hope I can give you a little good time, and a lot of energy, with this work…I can only say that it comes from my deepest feeling, and is a true “little piece of my heart”...and a little piece of today’s music, that comes from very, very far.

Tracks Listing

1. La Pietra (9:41 )
2. How Good (2:38)
3. Studiare-Studiare (4:26)
4. Will Love Drive Out the Rain (5:22)
5. Adesso (2:04)
6. Al Ritmo Di Una Storia (3:47)
7. Beware-Beware (5:09)
8. Ever Too Small (2:36)
9. Don't Dream That Dream (4:22)
10. Non E' l'Amore il Tuo Destino (3:34)
11. L'Ennesimo No (2:09)
12. Elide (5:50)
13. Aradia (3:47)
14. Two Witches & Doreen (4:11)
15. Nei Luoghi (3:58)
16. When the Eagles Flied (3:38)
17. Circle Game (2:1)
18. When the Eagles Flied (Bonus Video)
Total Time 69:25

Musiker

- Sophya Baccini / vocals; piano, synthesizer, clavinet, mellotron
-
Pino Falgani / percussion; Moog, Hammond
- Vittorio Cataldi / accordion, violin
-
Franco Ponzo / guitar
With:
- Stefano Vicarelli / modular Moog (1, 12)
- Aurelio Fierro Jr. / drums (6, 12)
- Martin Grice / flute (9), sax (15)
- Nona Luna / vocals (14)
- Ana Torres / vocals (14)
- Lino Vairetti / vocals (10)

Sophya Baccinis hemsida och myspace.

Spotify här.

Köp den från Record Heaven

Inga kommentarer: