Jag går på en gata i en stad i Frankrike. Jag vet inte vad jag gör där eller hur jag kommit dit. Jag vet inte ens i vilken tidsålder jag befinner mig - det kan var för länge sedan, men lika gärna i framtiden.
Staden är tom på folk. Den verkar övergiven. Fönsterluckorna på de stora dystra husen som kantar den stenlagda gatan är igenbommade.
Jag kommer fram till torget. Det verkar som att stadens invånare har samlats där. De står i klungor och samtalar lågmält. I mitten brinner en flammande eld och vid ena kortsidan finns en scen.
En grupp svartklädda och mycket dystra musiker äntrar scenen. Jag ser en fagott, en cello, en saxofon. Dragspel, piano, oboe, tamburin och trummor. Människorna på torget tystnar och deras blickar vänds mot scenen.
Så börjar musikerna spela. En sällsam, dunkel och intensiv musik som jag inte hört maken till tidigare strömmar ut över torget. Musikerna spelar som i trans. Som om deras liv stod på spel. Den mörka och dramatiska musiken mullrar fram, studsar mellan stenväggarna. Vissa partier är så vackra att mina ögon tåras. Andra är bara obegripligt oljud.
Ju längre konserten pågår desto lättare tycks musikernas humör bli. De slappnar av och börjar le mot varandra.
Jag frågar en man som står bredvid mig vad det är som pågår. Han berättar att musikerna är livstidsdömda fångar. Stadens borgmästare har lovat dem frihet om de med sin musik lyckas övertyga honom om att gud finns. De har hållits fängslade i tio år och ägnat varje vaken stund till att förbereda musiken. Om de misslyckas kommer de att få tillbringa tio år till i hålan, för att öva in ny och bättre musik. Han pekar på en bister man som sitter på en tron mitt emot scenen.
Konserten fortsätter. Den blir allt intensivare. Några i publiken börjar dansa.
Till sist är konserten över. Musikerna sänker sina instrument. Några är så utmattade att de sjunker ihop. Borgmästaren ställer sig upp. Allas blickar riktas mot honom. Är han upprymd eller arg, glad eller besviken. Har han fått sitt svar? Kommer musikerna att få sin frihet? Hans ansikte är som hugget i sten. Han lyfter handen och ....
Den som ger sig i kast med att i ord beskriva Univers Zeros musik hamnar i svårigheter. Ovanstående bild dök upp i mitt huvud när jag funderade på hur jag skulle bära mig åt.
Jag har bara läst översvallande rapporter om Clivages (som betyder klyftor) och mina förväntningar var högt uppskruvade när närmade mig plattan. Detta kan öka risken för att man skall bli besviken. Så inte den här gången. Jag är förvånad över hur bra det här är.
Univers Zero kommer från Belgien och bildades 1974 av trumslagaren Daniel Denis. Gruppen släppte fram till 1984 fem album.
UZ-1981 Alan Ward, Dirk Descheemaecker, Daniel Denis, Enzo Canata, Andy Kirk and Guy Segers
Tillsammans med fyra andra europeiska band var UZ 1978 med och startade den rörelse som kom att kalas Rock In Oppostion (R.I.O). De övriga banden var Henry Cow, Stormy Six, Etron Fou Leloublan och Samla Mammas Manna.
Univers Zero upplöstet 1984. Men återbildades1999.
Under uppehållet släppte Daniel Denis två soloalbum(Sirius and the Ghosts (1991) och Les Eaux Troubles (1993), och var en tid med i Art Zoyd, ett liknande band från Frankrike.
Sedan 1999 har Univers Zero släppt tre album.
Det är inte för inte jag uppkallat den här bloggen efter denna grupp. Jag tycker att det här bandet intar en särställning när det gäller särpräglad och intensiv experimentell rockmusik med mycket akustiska instrument och referenser till jazz, folk- och klassisk musik (ex. Bartok och Stravinsky.)
Det är just ambitionen att skapa något utöver det vanliga, musik vars make aldrig hörts förr, som jag gillar.
Användningen av instrument som fagott, oboe och cello i rocksammanhang skapar att sound och en atmosfär som provocerar i positiv riktning.
Dessutom är det anmärkningsvärt att denna komplexa musik åstadkoms av en man (Denis) som inte kan spela eller läsa noter och som inte har studerat komposition.
Nuförtiden skapar han musiken med hjälp av dator, men i begynnelsen arbetade han med en kyrkorgel, sin egen röst och två monobanspelare. Bandspelarna användes växelvis och på så sätt kunde han addera en mängd stämmor.
Det är alltså en grannlaga uppgift att beskriva UN,s musik för någon som inte hört den förr. Möjligen kan man säga att man kommer nära om man plockar bort all sång och alla blues och rockinslag ur Gentle Giants musik och i dess ställe slänger in några grabbnävar friformsjazz.
Denna seriestrip handlar om detta dilemma. Klicka på den för förstoring.
Även om Clivages är mycket bra så når den inte upp i samma nivå som Ceux Du Dehors från 1981. Den är i mitt tycke gruppens allra bästa.
Lyssna på inledningsspåret Dense:
Femte spåret på detta album heter La Musique dÉrich Zann och är en improviserad tonsättning av en novell av HP Lovecraft ( The Music Of Erich Zann).
Novellen handlar om en universitetsstudent som pga pengabrist tvingas leta logi i en främmande del av staden där han aldrig varit förut. På gatan Rue d'Auseil hittar han ett rum i ett nästan helt övergivet hus. En av de få hyresgästerna är en gammal tysk vid namn Erich Zann. Den gamle är stum och spelar fiol i en lokal orkester. Han bor i vindsvåningen och när han är ensam på kvällarna spelar han mycket märkliga melodier på sin fiol. Studenten lär efter hand känna Zann, och får reda på hans hemlighet. Mannen har upptäckt melodier, rytmer och ljud som har en överjordisk, andlig kvalitet. Zann spelar upp dessa för att hålla okända och osynliga varelser borta från fönstret, som leder in i en mörk avgrund, troligen annan dimension.
Alla i bandet hade läst novellen och var bekanta med stämningen i den. Man släckte allt ljus i studion och lät musiken växa fram spontant.
Jag tycker Lovecrafts novell på ett bra sätt illustrerar UN,s musik och vad det är man vill uppnå.
Även om Clivages inte är gruppens allra bästa kan jag varmt rekommendera den.
Jag lånar några lyssningslänkar från bandets hemsida:
Warriors
Saubressaut
Straight Edge
Retour de foire
Songs / Tracks Listing
1. Les Kobolds (4:15)
2. Warrior (12:10)
3. Vacillements (3:35)
4. Earth Scream (3:11)
5. Soubresauts (7:59)
6. Apesanteur (3:40)
7. Three Days (5:53)
8. Straight Edge (13:57)
9. Retour de Foire (7:42)
10. Les Cercles d'Horus (3:45)
Line-up / Musicians
- Michel Berckmans / bassoon, english horn, oboe, melodica
- Kurt Budé / clarinet, bass clarinet, alto sax
- Pierre Chevalier / keyboards, glockenspiel
- Daniel Denis / drums, percussion, sampler
- Dimitri Evers / electric and fretless bass
- Andy Kirk / guitar, percussion
- Martin Lauwers / violin
Guests
- Nicolas Denis / drums
- Philippe Thuriot / accordion
- Aurelia Boven / cello
This is undoubtedly the darkest, and filthiest music ever created.Läs vad bloggen Behold...har att säga om Univers Zero. Det är bra skrivet. Och läs vad andra bloggare skriver om Clivages här
Univers Zero hos Record Heaven.
