söndag 18 april 2010

I går var det Record Store Graveyard Day…

graveyard_scrn01

…förlåt jag läste visst fel. Det var Record Store Day. Ett evenemang man tveklöst kan känna tonvis med sympati för.

Men ändå…

Jag har älskat att gå i skivaffärer och jag har med sorg i mitt hjärta sett hur den ena efter den andra försvunnit. Från Skivhörnan på Allégatan i Borås till legendariska Bengans på Allmänna Vägen i Majorna har skivaffärerna för mig varit vad moskén är för den inbitne muslimen eller stupan för buddhisten.

Det har varit en lång och plågsam avvänjningsperiod, men nuförtiden besöker jag sällan en skivaffär. Sist jag kikade in på Dirty Records på Andra Långgatan i Göteborg hittade jag visserligen King Crimsons Red och Lizard i de nya 40th-Anniversary utgåvorna för en hundring styck. Vilket måste betraktas som fynd. Men jag hittar betydligt mer musik i dag på bloggar och i olika forum på nätet än i vilken skivaffär som helst, hur välsorterad den än må vara.

Jag har aldrig varit en skivsamlare, utan en samlare av musikupplevelser - extraordinära, förbluffande och storslagna musikupplevelser. Och jag har efter hand insett att dessa i dag står att finna på annat håll.

Skivaffärerna må ha varit härliga platser för likasinnade att mötas, och där har funnits en unik bredd och djup, i både kunskap och sortiment.

Men let´s face it. Från och med nu och framåt så kommer musiken att distribueras över nätet, genom nedladdning eller tjänster med strömmande musik, som Spotify. Vi kommer att hitta musiken på nätet och träffa likasinnade att diskutera den med där. Musiken kommer att finnas tillgänglig i musikspelare som vi bär med oss. Jag har en tid haft Spotify premium och lyssnat i min android mobil och jag måste säga att den upplevelsen gör mig lika lycklig som skivaffärerna kunde göra. Det är inte sämre nu än det var förr, men det är annorlunda. Och tro mig, det kommer att bli ännu mera annorlunda i framtiden. The river of constant change flyter ständigt vidare.

Ljudet kommer gradvis att förbättras så att till och med vinylnördarna tvingas kapitulera. Nyligen dök en liten manick kallad music streamer upp på marknaden. Det är en dosa som man sätter mellan datorn och stereon och som omvandlar den digitala signalen till en analog. Jag har inte införskaffat den ännu, men den bådar gott. Det kommer att dyka upp ännu fler prylar som förbättrar det digitala ljudet. Och det kommer bättre format än mp3.

Så kära vänner, vi kan nog trots allt inte stanna där i skivaffärernas stugvärme och muttra om att det var bättre förr. För det var aldrig bättre förr.

Låt oss i stället för att vandra in i framtiden baklänges vända blicken framåt, mot horisonten och de enastående musikupplevelser som väntar på oss där.

Men The Only Thing That Is Constant Is Change

Excerpt: Heraclitus, fragment

Den uppmärksamme noterar att jag i detta inlägg inte kommenterar den så kallade illegala fildelningen. Men jag vill klargöra att jag tycker att upphovsmän skall ha betalt.

Läs två aktuella och välskrivna inlägg i den debatten – ett som är för - här, ett annat som emot - här.

6 kommentarer:

Cuby sa...

Jag både håller med och inte. De flesta av de kvarvarande skivaffärerna kommer att stängas och de flesta kommer att konsumera och överkonsumera musik via nätet. Sant. Men här nere har vi Vinylpågarna, http://vinylpagarna.blogspot.com/, som har öppet 2 ggr i månaden och som nu förmodligen har landets bästa sortering när det gäller nypressade prog och psych-klassiker och där det är ett mycket trevligt tuggande mellan riktiga musikentusiaster. En del av dessa nördar träffas också för skivspelarkvällar och det är riktigt trevliga tillställningar. Irl som man säger. Att träffa människor och dela något utanför bloggar och facebook är underskattat idag, men kommer såklart få sin revival så småningom. Vissa saker var faktiskt bättre förr. Att allt är tillgängligt och att man kan stoppa i sig tills man kräks gör det inte alltid roligare.

STL sa...

Får till mångt och mycket hålla med föregående talare. Jag är själv ung (inne på det tjugoandre året) och har aktivt tagit del av den digitala musikvälden ända sen den dök upp ordentligt egentligen. Napster, Kazaa, torrents och Spotify har gett mig oändliga möjligheter att upptäcka ny musik, att vidga vyer och stärka intresset. Hårddisken är fullproppad med tjugotusentals alster och jag lyssnar på musik i någon form i stort sett hela min lediga tid. Ändå är det så att det är först när jag har en CD eller vinylskiva att sätta på, ensam eller med likasinnade, som jag verkligen kan ta till mig och "känna" musiken. Man tar bort fokuset från annat, kan sjunka in i en eventuell booklet och man får en helhetsbilden över hela albumet när man lyssnar från början till slut.
Visst, kanske är det så att jag måste ändra på mig själv och min uppfattning och "lära" mig att kunna njuta lika mycket framför Spotify som framför stereon men just nu blir jag alldeles för rastlös och kanske också aningen överväldigad av tillgången för att finna den ro som musik ofta kräver för att det ska uppskattas till 100%
Internet har öppnat mina ögon och öron och introducerat mig för så otroligt mycket musik och för det är jag evigt tacksam men så länge det finns fysisk form att få tag i så kommer nätet troligtvis fortsätta att vara en inkörsport.

För övrigt angående kommunikation och det sociala livet så känns det som att vi är på väg åt ett märkligt håll. I evigheter så har vi utvecklat och byggt och uppfunnit för att kunna träffas. Vägar, tåg och flygplan har skapat otroliga möjligheter att kunna möta människor från hela världen, men nu är det fullt fokus på att man Inte ska behöva träffa varandra. Allt ska man göra vid sin dator. Handla, knyta kontakter och, som vi gör nu, samtala och diskutera framför våra skärmar.
Jag säger inte att det är fel utan jag ser självklart massor av fördelar men tanken av att tappa det verkliga umgänget är rejält otäckt.
/Tobias

Lars Patrik Stigsson sa...

Tack för era intressanta kommentarer. Särskilt kul att ta del av dina åsikter Tobias, eftersom du tillhör en annan åldersgrupp som växt upp med det här på ett helt annat sätt än jag.

Själv tycker jag det blir allt mer jobbigt med cd-skivorna. De står i hundratal i hyllorna och tar plats och samlar dam. Många av dem kommer jag förmodligen aldrig mer att lyssna på. Allt oftare lyssnar jag på musiken på Spotify, även om jag har den på cd. Datorn är givetvis koppad till stereon med bra ljudkabel och förstklassigt ljudkort.

Jag tänker att det är väl samma drivkrafter, samma behov av gemenskap och kontakt som ligger bakom Internet som låg bakom konstruerandet av vägar, tåg och flygplan.

Det vore givetvis trist om Internet innebar att folk träffas mindre IRL, men vet vi att det är så? Där är väl i så fall tv,n den riktigt stora boven! Innan den dök upp gick ju hela kvarter ut och spelade boll tillsammans på helgerna, och man hade ofta släktkalas. Själv har jag via nätet fått kontakt med en hel del gamla kompisar, vissa har jag inte sett på åratal, och jag har även träffat dem irl. Så jag får nog anse att internet faktiskt främjar det sociala livet.

När det gäller överkonsumtion så är ju missbruk aldrig särskilt trevligt. Men det är väl upp till var och en vilken konsumtionsnivå man vill lägga sig på?

Mitt inlägg kanske var lite tillspetsat i formuleringarna. Jag hoppas verkligen att skivaffärer som Vinylpågana överlever. Hade det funnits en sådan här i närheten så hade jag hängt där. Och något jag verkligen saknar från förr är vinylomslagen.

Vad jag menar är att vi inte skall gråta över spilld mjölk utan försöka se och ta tillvara på det positiva som ersätter det som försvinner.

Jag tycker också man kan se en miljöfördel i att plastbitarna försvinner

STL sa...

Väl talat.

Det hela innebär någonstans att man får ta lite ansvar själv tror jag. En av anledningarna till att jag kan skilja så på att lyssna från datorn och på en CD är nog att jag blir väldigt rastlös framför skärmen. Det finns ju tusen grejer till att göra!

Att även bättre värdera vilka skivor som bör köpas är något man bör tänka på. Trots en ganska skral samling skivor så finns det, som du säger, mängder av skivor som troligtvis aldrig kommer att spelas igen vilket känns otroligt dumt och onödigt. Jag tror att man lätt kan hamna i ett slags ägandebegär, precis som andra kanske vältrar sig i kläder eller elektronik eller vadsomhelst. Där hamnar ju musiken och dess upplevelse lite i andra hand.

Till sist så är det så sant som du säger att internet öppnar otroligt många sociala dörrar. Hur skulle vi annars kunna diskutera det här? Även här är det väldigt mycket upp till en själv att se till att man faktiskt träffas och umgås IRL och alla förutsättningar finns ju. Jag hoppas bara att folk verkligen gör det, för sin egen skull om inte annat, och inte blir förslappade i hemmet (det har ju som sagt TV'n redan lyckats rätt bra med:)). Jag har ingen uppfattning alls om hur utbrett det är men tyvärr så känner jag flera som alltmer umgås över internet och allt mindre i direktkontakt med folk.
Det tycker jag är väldigt synd.

Lars Patrik Stigsson sa...

Tobias, jag förtår inte riktigt varför du måste sitta framför skärmen när du lyssnar? Själv har jag datorn kopplad till stereon och då är man ju lika rörlig som när man lyssnar på en cd, men du kanske har en bärbar och lyssnar med lurar?

Jag tror att människor har ett naturligt behov av att träffa andra och internet kommer inte att ta bort det behovet.

Jag kollade föresten över min cd-samling och såg att jag hade inte mindre än 25 stycken med julmusik. Förra julen lyssnade jag dock inte på någon av dem utan använde Spotify och strömmande julkanaler över nätet. Vilket räckte mer än väl. Jag ser det faktiskt som en stor fördel att kunna ta del av musik på det sättet och slippa plastbitarna.

STL sa...

Det är säkert där som skon klämmer, att jag inte har något vidare ljud kopplat till datorn och inte tillräckligt lång sladd för att koppla in den i stereon. Men det kommer...

Vill även poängtera att jag absolut inte tror att internet motverkar sociala behov, jag hoppas helt enkelt bara att folk sliter sig ifrån sina datorer titt som tätt (är nog vanligare i min generation att man "blir fast" i itvärlden).

En mindre plastig värld är definitivt välkommen.