När jag ser detta slås jag av tanken att Kineserna inom kort kommer att ta över den progressiva rocken, på samma sätt som de är på väg att ta över allt annat. (Dom är givetvis välkomna och jag ser fram emot det de kommer att kunna bidra med).
Den kinesiska organisten Qi Zang får här en orgel som hon programmerat själv att låta som en hel symfoniorkester. Även om detta inte är progressive-rock vill jag påstå att det hela framförs i just den anda som kännetecknar denna genre när den är som bäst - virtuositet, våghalsighet, musikalitet och intensitet. Dessutom har ett stort antal prog-rockband vänt sig till klassisk musik och opera som inspirationskälla, och även använt klassiska teman i sina låtar (ex vis Focus, Jehro Tull och, förstås, ELP).
Den progressiva rocken har över lag ett nära släktskap med klassisk musik. Men det som gör den unik är att den även är besläktad med jazz, folkmusik, hårdrock, kabarémusik, schlagermusik etc. Den är den musikstil som mer än någon annan härbärgerar och kombinerar olika musikaliska uttryck. Därför är den ofta svår att definiera, och därför blir den aldrig tråkig.
Qi Zang kommer från Shanghai i Kina och började spela när hon var nio. Här framför hon ett parti ur Prokofvieks opera Kärleken till de tre apelsinerna.
