Hörde i går via spotify för fösta gången Mike Oldfields nyinspelning av Tubular Bells från 2003, med John Cleese som narrator.
Tubular Bells är ett mästerverk, kom inte och säg något annat. Och killen var bara sjutton när han skapade det. Inget av det han senare gjort har kommit i närheten av Tubular Bells´mästerskap. Musiken är oskuldsfull och nästan naiv, men samtidigt helt och håller personlig och, skulle jag vilja påstå, nydanande.
Inte konstigt att han hela tiden återvänder till TB för nyinspelningar, remixer och fortsättningar (han är uppe i del III vid det här laget, plus flera orkesterversioner).
Dessvärre urartade ju Oldfield senare till någon sorts new-age kompositör.
Tubular Bells är ett mästerverk, kom inte och säg något annat. Och killen var bara sjutton när han skapade det. Inget av det han senare gjort har kommit i närheten av Tubular Bells´mästerskap. Musiken är oskuldsfull och nästan naiv, men samtidigt helt och håller personlig och, skulle jag vilja påstå, nydanande.
Inte konstigt att han hela tiden återvänder till TB för nyinspelningar, remixer och fortsättningar (han är uppe i del III vid det här laget, plus flera orkesterversioner).
Dessvärre urartade ju Oldfield senare till någon sorts new-age kompositör.
x
Läs mer om Oldfield HÄR.
