Han kom från Fritsla i en skokartong. Jag hade hittat honom på Blocket och hämtade honom i Borås. Detta var i februari 2006. Svennis, som vi döpte honom till, hade med sig sin maka, som fick heta Margit. De fick bo i en bur i Esters rum.Framåt vårkanten satte vi en holk på buren. Först hände ingenting, sedan hände ingenting, men sedan började de älska. Ester följde det hela med stort intresse. När hon såg dom göra det första gången frågade hon om honan också kunde sitta ovanpå hanen. En berättigad fråga.
Margit lade fem ägg. Tre kläcktes. Ut kröp två gula och en mossgrön unge. De fick heta Plura, Lollo och Osho. Osho, som var sist ur holken, visade sig äga en särpräglad personlighet. Hon var aktiv, nyfiken och intelligent. Drag som skulle leda till en allt för tidig död.
På sommaren snickrade jag en stor voljär i trädgården dit undulatfamiljen flyttade. De stortrivdes i den, men en morgon låg Margit död i buren. Kanske var hon gammal, kanske blev hon sjuk.
När vi begravt henne letade Svennis länge efter henne. ”Vart har hon tagit vägen”, frågade han. Han flög till holken och kikade in i den. ”Här är hon i alla fall inte”, sa han.
På hösten flyttade den nu ensamstående pappan med sina tre barn in i huset där de tillbringade vintern. I våras, när det var dags att flytta ut i trädgården igen, köpte vi några nya undulater. Som mest hade vi åtta. En av de nya rymde omedelbart. Jag såg henne försvinna över trädtopparna, och hon är försvunnen sedan dess.
Osho lyckades också ta sig ur buren. Men hon stannade i burens närhet. Jag försökte fånga in henne, men misslyckades, hon var för smart för att låta sig luras. Det visade sig att hon hittat ett sätt att ta sig in i och ut ur buren som hon ville. Ibland var hon ute och flög fritt, ibland inne i buren med dom andra. Jag granskade nätet men kunde inte hitta något hål. Hur hon bar sig åt var och förblir ett mysterium. Hon flög omkring i trädgården och njöt av friheten. Utflykterna från buren blev längre och längre. Och en morgon var hon borta.
Osho var en fågel med osedvanligt stor personlighet. Framfusig, nyfiken och stolt. Egenskaper som ledde till en för tidig död.
Osho försvann tidigt på sommaren. Och förra veckan var det hennes pappas tur.
En morgon när jag just klivit ur sängen såg jag att det satt en stor rovfågel på burtaket. Troligen en duvhök. Jag gick ut och skrämde bort den. Det visade sig att den skadat Svennis. Han kunde inte stödja på högerbenet. Jag kunde inte bedöma hur allvarlig skadan var och hoppades att han skulle repa sig.
Men det gjorde han inte. Efter ett par dygns kamp mot smärta och kanske infektion var han borta.
Den sista dagen satt han i matskålen. Som om han ville försäkra sig om att han skulle ha tillgång till mat om han blev ännu sämre. Nästa morgon låg han död på golvet.
Svennis kan var stolt. Att ha dukat under pga sviter efter ett slagsmål med en duvhök händer inte alla undudlater. Kanske försökte han rentav försvara sin flock mot angriparen.
Nu flyger han åter med sin första fru Margit i himlen. Och han har väl också träffat sin dotter vid det här laget.
Svennis, tack för att du var min medresenär en stund. Vi ses.
På hösten flyttade den nu ensamstående pappan med sina tre barn in i huset där de tillbringade vintern. I våras, när det var dags att flytta ut i trädgården igen, köpte vi några nya undulater. Som mest hade vi åtta. En av de nya rymde omedelbart. Jag såg henne försvinna över trädtopparna, och hon är försvunnen sedan dess.
Osho lyckades också ta sig ur buren. Men hon stannade i burens närhet. Jag försökte fånga in henne, men misslyckades, hon var för smart för att låta sig luras. Det visade sig att hon hittat ett sätt att ta sig in i och ut ur buren som hon ville. Ibland var hon ute och flög fritt, ibland inne i buren med dom andra. Jag granskade nätet men kunde inte hitta något hål. Hur hon bar sig åt var och förblir ett mysterium. Hon flög omkring i trädgården och njöt av friheten. Utflykterna från buren blev längre och längre. Och en morgon var hon borta.
Osho var en fågel med osedvanligt stor personlighet. Framfusig, nyfiken och stolt. Egenskaper som ledde till en för tidig död.
Osho försvann tidigt på sommaren. Och förra veckan var det hennes pappas tur.
En morgon när jag just klivit ur sängen såg jag att det satt en stor rovfågel på burtaket. Troligen en duvhök. Jag gick ut och skrämde bort den. Det visade sig att den skadat Svennis. Han kunde inte stödja på högerbenet. Jag kunde inte bedöma hur allvarlig skadan var och hoppades att han skulle repa sig.
Men det gjorde han inte. Efter ett par dygns kamp mot smärta och kanske infektion var han borta.
Den sista dagen satt han i matskålen. Som om han ville försäkra sig om att han skulle ha tillgång till mat om han blev ännu sämre. Nästa morgon låg han död på golvet.
Svennis kan var stolt. Att ha dukat under pga sviter efter ett slagsmål med en duvhök händer inte alla undudlater. Kanske försökte han rentav försvara sin flock mot angriparen.
Nu flyger han åter med sin första fru Margit i himlen. Och han har väl också träffat sin dotter vid det här laget.
Svennis, tack för att du var min medresenär en stund. Vi ses.
