Jag har på kort tid sett tre ovanligt bra filmer. Jag länkar nedan via Youtube till trailrarna till dessa. Det hör inte till vanligheterna nuförtiden att jag ser något som faller mig på läppen.
Mina största filmupplevelser hade jag på filmstudion i Borås på 70-talet. Då var jag ung i sinnet, jag var nyfiken på det mesta och mitt känsloliv var ännu inte uppfuckat. Jag minns Herzogs Hjärta av Glas, Tarkovskijs Stalker och Greenaways Tecknarens kontrakt. Jag minns Blecktrumman och en Rysk film som hette Ofullbordat stycke för mekaniskt piano. Oförglömliga upplevelser som fyllde mig med hopp och gav min en känsla av tacksamhet over att vara levande. Över att få vara med.
Två av de filmer jag nu sett och tyckt om behandlar Irakkriget. Oroande och gripande filmer som hänger kvar i dagar. Stop Loss är en film som förefaller delvis dokumentär, men det är en spelfilm. Det är en mycket realistisk skildring av det som nu pågår i USA och Bagdad. In the Valley of Elah är även den en trovärdig skildring av vad irakkriget ställer till med. Tommy Lee Jones spelar huvudrollen, en pappa till en ung soldat som dödats. Han har aldrig varit bättre!
Den tredje är en i bästa meningen europeisk film som heter In Bruges. Den är rolig och annorlunda. Den var öppningsfilm vid årets Sundancefestival. Jag hittad den av en slump när jag googlade efter reseinfo inför vår nära förestående trip till Belgien. Den påminner i viss mån om Hal Harleys filmer. Vart tog han vägen förresten?
