fredag

Stefan Holmberg - vila i frid

Ibland stannar tiden. Det finns ett ögonblick som fryser till is, en polarvind sveper genom själen. Man ryser. ”Någon gick över min grav” sade de gamla. Jag vet precis hur det känns. De oförberedda händelserna, de som ställer livet på kant, en överraskning vi inte vill ha och inte vill acceptera. Man ristar in tecken i ytterdörren som ska hindra det att komma över tröskeln, ändå försvinner nära och kära in i en intighet.

Ibland stannar tiden också när någon man aldrig egentligen träffat försvinner, men som berört på ett annat sätt, genom konstnärskap, genom kreativitet, genom att ha varit det kärl som nya, goda känslor strömmat genom, som gett outplånliga upplevelser med de svindlande bråddjup, den sense of wonder, som bara riktigt bra konst kan bjuda på, som bara riktigt bra musik kan bjuda på.

I min septemberspalt skrev jag:

”Jag är ha-galen. Det händer inte ofta, men nu är jag det. Killers Walk Among Us. Deras debut-lp. Den vill jag ha. Jag såg dem på scen på Inkonst i Malmö nyligen. Först ut var de lokala skrammelstorheterna If They Ask Tell Them We’re Dead och sedan blev jag väldigt överrumplad och glatt överraskad av huvudakten, som var just Killers Walk Among Us, ett relativt nystartat band från Göteborg som Victoria på deras skivbolag, Tenderversions, kallade för ”postrock med sång” men som i verkligheten, för mig, var right smack in the progressive music middle, påminde både om Porcupine Tree och Kaipa i modern tappning, med ’fröken Wakeman’ på piano, fantastiskt välstrukturerade låtar, fin balans mellan instrumenten (brötgitarr, sologitarr som sjöng, skicklig pianist som sagt, rocktrummis utan några större jazzutsvävningar) trots det, som alltid, genomusla ljudet på Inkonst – blev väldigt glad över detta fynd.”

Det var att ta i i underkant, jag var golvad av denna progressiva rock med tuffare förtecken, av musiker som var som en odelbar enhet, av att det här var ett spår jag inte väntat mig att genren skulle ta men som kändes så självklart.

Nu nås jag av beskedet att Stefan Holmberg, gitarrist, låtskrivare och ledare för Killers Walk Among Us inte längre är av denna världen. Ett kreativt ljus har slocknat, som varit drivande i många band och varit en inspiration för många. Jag minns hur upprymd jag var av Killers konsert i Malmö förra året, hur ett band jag inte hört tidigare kunde golva mig, en kreativ musikbubbla som fick spricka i regnbågens alla färger en grå dag i Malmö.

Det är ofattbart, jag har sett fram emot att få se bandet igen, jag har tjatat på arrangörer om att ta upp dem på scen, det är inte många lp jag varit så nyfiken på i vinter som Killers... kommande – ja, jag saknar egentligen ord, men mina tankar går till Stefans anhöriga och vänner, främlingar för mig, men som drabbats av detta ofattbara.

Länk: Vimeo

- Jan-Erik Zandersson, jan-erik.zandersson@telia.com