torsdag

Slottsskogen goes progressive Indoors (2011)

Festivalen gick i år av stapeln inomhus, närmare bestämt på Musikens Hus i Majorna. Av diverse skäl kunde man inte vara på sedvanligt område vid Björngårdsvillan.

Arrangörerna Göteborgs Art Rock Förening lovade dock att göra sitt bästa för vara tillbaka i Slottsskogen nästa år.

Aftonen började och slutade i 70-talet. Där är i den epoken både Sonic Circus och Alex Carpani Band hämtar sin inspiration och sina idéer.

Båda banden hade en otacksam uppgift – det ena att inleda, det andra att avsluta festivalen. Båda gjorde det dock med den äran.

Sonic Circus spelade låtar från nya plattan och även ett par från debuten. En driven insats. Bra låtideér och klaviaturinsatser som är värda ett hedersomnämnande. Det var framförallt de instrumentala partierna som övertygade.

 

Andra bandet ut - Näverlläjf – är en King Crimson /Samla Mammas Manna-bastard som glömt att ta sin adhd - medicin.

Det var länge sedan jag såg ett band med så stor potential att göra riktigt stor och annorlunda musik. Varje låt innehåller stoff och idéer till ytterligare tio låtar. Minst.

 

 

Jag önskar att medlemmarna i Näverlläjf tar en rejäl dos nedåttjack och sätter sig ned och renodlar bara ett par stycken av de miljarder idéer de har. Och av dessa skapar en konceptplatta. Ett dubbelalbum som berättar en historia, med början mitten och slut och med ett vackert omslag och blädderhäfte. Det kan bli ett mästerverk i den progressiva genren.

Andromeda övertygade med en blandning av fantasi, råstyrka och ursinne. Vi snackar med andra ord progressiv metall. Skickliga musiker och sångare. Stor potential även här.

 

 

Därefter äntrade Sveriges och därmed också världens främsta progrockmusiker scenen. Agents of Mercy under ledning av maestro Roine Stolt. Bara att erfara dessa herrars rutin, spelskicklighet och professionalitet är en ren njutning

Materialet som framfördes kom från de båda albumen, Fading Ghosts of Twilight och Dramarama. Men vi fick oss även till livs The Black Forest från kommande albumet, som ännu inte har något namn. En stark, tung och dramatisk låt.

Så här beskriver Roine i ett mailutskick influenserna till den stundande plattan … Zeppelin, Sabbath,Purple but equally odd sources that draw from Dark Opera, Goth, Gentle Giant and oddball stuff like The Tubes,Sparks or Todd Rundgren's Utopia.

 

 

Agents of Mercys refränger sätter sig på trumhinnorna som värsta poplåtarna. Jag har nynnat på dem ända sedan i lördags.

Efter denna lineup, med flera timmars musik av yppersta klass, krävs det något alldeles extra för att behålla greppet om publiken. Alex Carpani Band, som är från Italien, gjorde sitt bästa. Alex själv i mitten som en härförare bakom sin klaviaturstapel. Därutöver bas trummor och gitarr. Händelserik och vacker musik som bygger vidare på det italienska progrockarvet.