fredag

Mandibulbe: Praxis–Årets tredje progmetall-överraskning.

3426300032003

Vi höjer rödvinsglasen för fyra fransoser som skapat ett mäkta starkt album.

Nothing beats two guitars, a bass and drums, lär Lou Reed en gång ha sagt. Oftast håller jag inte med honom, men när jag lyssnar på Mandibuble förstår jag i alla fall vad han menar.

För så mycket musik som denna kvartett lyckas krama ur sina instrument skulle inte ens ett zigenarkapell på ett släktbröllop kunna klara av.

Trots den relativt enkla sättningen bjuds vi på en mycket varierad musikalisk mix. På ett synnerligen raffinerat sätt lyckas gruppen genom kränganden och svängar hela tiden hålla intresset uppe.

Musikens påminner vädermässigt om den tryckande och förlamande hettan strax före ett åskväder. Och skall man ha någon invändning är det att det där förlösande regnet som man väntar på aldrig kommer. Musiken är så strikt och strängt reglerad att man kippar efter andan. Ett fritt svävande bluessolo någonstans hade känts mycket befriande.

(Vid närmare eftertanke: glöm denna invändning. Jag vill inte säga ett ont ord om den här plattan som varit min bästa vän hela denna semester!)

Musiken är med andra ord omöjlig att undkomma. Den tredelade sviten Metalloide (min favorit) gnager sig in medvetandet som en utsvulten termit.

De båda inledande spåren Generation Addict: Part 1:Game & Porn, Part 2: War & Terrorism kan kanske i någon mån ses som en musikalisk kommentar till de företeelser i vårt samhälle som ledde fram till massakern i Norge?

Mandibulbe´s influenser är tydliga - det är nittiotalets King Crimson och Tool som är förebilderna. Dessa mentorer är ju gruppen knappast ensamma om att åberopa. Men Mandibuble driver denna kombination till sin yttersta konsekvens. Det går inte att komma mycket längre i stackatoriff, kast mellan olika teman och vasst gitarrarbete.

Ofta befinner vi oss i en renodlad experimentverkstad där överstyrda gitarrer och oljud ohämmat blandas. Dock är de bastanta trummorna aldrig långt borta. Och det är trummorna som liksom hela tiden stagar upp bygget och gör det stabilt.

Albumet är instrumentalt utom i sista låten, och jag saknar inte sången. Faktum är att ingenting alls saknas. Detta är ett genomtänkt och grundligt genomarbetat projekt som drivits till perfektion.

Plattan är solid hela vägen, så när som på i avslutande Net Intelligenzia där allt tycks gå överstyr. Detta är en synnerligen märklig hybrid mellan punkrock, rap och gud-vet-vad. Kraftfullt så det förslår, men allt för extremt för att kunna tas på allvar. Det kanske hade underlättat om man förstått texten, som jag misstänker är politisk. Sångarna skriker här som om det gällde livet.

Låten avviker från produktionen i övrigt och drar ner helhetslinstrycket. Men ändå - det här är som sagt årets tredje metallöverraskning, trots att den kom 2010. En positiv sådan. Anbefalles.

Andra röster om albumet:

Musea:

The concept behind "Praxis" was to create a music to be listened on different levels. Superimposed cells, everchanging pulses, harmonies and melodies alternating between common sense and research for tension, thanks to the use of dissonance and the compilation of sonic bits, etc

Powerofprog:

It’s too deep and challenging for the casual listener, but for the complex progsters among us, there’s plenty to go at here.

Prognosis:

This is one of the most powerful and complex albums of the year, and one I am truly and completely enjoying. A truly progressive metal album with a refreshing approach that makes it full novelty and that ends up working as a Rouleau Compresseur over the usual clichés of the aesthetics that we tend to associate to that style. Essential!

Låtlista:

1 - Génération Addict (I. Part One - Game And Porn)(7'50)
2 - Génération Addict (II. Part Two - War And Terrorism)(4'08)
3 - Mandibulbe (3'47)
4 - Initializing (2'56)
5 - Rouleau Compresseur (6'49)
6 - Matebulbe (7'41)
7 - Métalloïde (I. Part One - Métacyclique) (5'38)
8 - Métalloïde (II. Part Two - Métazoaire) (4'11)
9 - Métalloïde (III. Part Three - Métaplasie) (3'26)
10 - Net Intelligencia (4'31)

Manskap:

Guillame Fenoy – guitars; machines

Sofiene Yahiaoui – guitars

Romain Gayral – bass 

Sebastien Touzeau – drums

Praxis finns på Spotify.

Köp den från Musea.

Mandibulbe´s hemsida