Skam att sägandes så har jag efter några genomlyssningar ingen större lust att fortsätta lyssna på A Scarcity of Miracles. Dessvärre förtjänar inte detta album mer än en axelryckning.
Det här är inte King Crimson utan en del i serien Crimson ProjeKcts - en rad spin-off projekt associerade till Roberrt Fripp och andra medlemmar i King Crimson. Utöver bandnamnets tre figuranter så medverkar Tony Levin och Gavin Harrison.
Mel Collins saxofon tillåts ta en alldeles för stor och dominerande plats. Den blir aldrig mer än oinspirerat och förutsägbart gnällig. Detta är albumets allra största brist. Och det är en allvarlig brist. En tvärflöjt eller en tenor- eller barytonsaxofon i stället för denna allestädes närvarande tunna och tjurskalligt ettriga sopransaxofon hade gjort underverk. Den känns efter en stund lika irriterande som en efterhängsen geting runt matbordet.
Collins har inte spelat med Fripp sedan albumet Red 1974. Och när man hör honom förstår man varför. Maken till andefattig insats får man leta efter. (Det han gör på Red är dock för alltid inskrivet under rubriken gudomligt bra i den progressiva rockens historiebok. Det kan ingen ta ifrån honom).
Jakko M Jakszyk´s sång kan beskrivas på ungefär samma sätt. Den är färglös och märkligt oinspirerad. En sångare med en mer uttrycksfull och personlig röst hade lyft den här plattan betydligt. (Det hade räckt med att hyra in John Wetton).
Det här är givetvis ingen slarvigt ihopyxad platta, även om jag undrar hur lång tid man har tagit på sig för att spela in den. Det kan mycket väl vara så att man samlades en eftermiddag i studion och plockade ihop ett antal lösa ide´er, satte på bandspelaren, improviserade och fick fram den här musiken i ett par tagningar.
Kritiken till trots så tål flera enskildheter att omnämnas som lovvärda. Herrarna behärskar sina instrument till fulländning, och även om de tycks gå på rutin så saknar deras insatser inte inlevelse. Arrangemangen är ofta underfundiga och genomarbetade. Secrets svävar vackert och är ganska stämningsfull. Och hade det inte varit för den där skrikiga sopransaxen så hade den fungerat bra.
Musiken på A Scarcity of Miracles ligger betydligt närmare jazz än progressiv rock. Vilket i sig inte behöver vara något negativt. Men när det hela bäst beskrivs som soundscapes, eller rentav som en sorts easy listening, där ingenting provocerar eller berör nämnvärt, så spelar det ingen roll vilken etikett man sätter på den. Den går in genom ena örat och ut genom det andra…
Mer än något annat för musiken på detta album tankarna till det Fripp i början av 90-talet gjorde tillsammans med David Sylvian. Ett av denne mans mindre lyckade samarbeten.
Det är intressant att jämföra A Scarcity of Miracles med tidigare recenserade Herd Of Instinct. Där fanns allt det som A Scarcity of Miracles saknar. Tyngd, allvar, hunger och en sund desperation. Om Herd Of Instinct står för morgondagens progressiva rock så tillhör Jakszyk, Fripp och Collins gårdagens.
Man kan också jämföra med de tre andra lite ålderstigna männen i Van der Graaf Generator, som med sitt senaste album A Groundning In Numbers visade upp musik på en helt annan angelägenhetsnivå. Det är genom att göra sådan musik som de gamla proghjältarna åldras med värdighet.
Välproducerat är det förstås, och ljudet är förstklassigt, visst. Men känslan är hela tiden att något mycket väsentligt saknas. Brist på variation, våghalsighet och fantasi, kanske. I avslutande nio minuter långa Light Of Day händer nästan ingenting alls. Detta kan vara som att svära i kyrkan, men för mig är den näst intill olyssningsbar.
Missförstå mig inte – jag längtar inte efter att King Crimson skall komma tillbaka och prestera det de gjorde i sin glans dagar. Den tiden är för alltid förbi, och skall så vara. De remastrade 40års-utgåvorna av gruppens album duger gott som nostalgitripp.
Men jag önskar betydligt mer av rockvärldens största begåvningar och mest innovativa musiker än denna tillbakalutade slätstrukenhet.
Låtlista:
1. A Scarcity Of Miracles (7.27)
2. The Price We Pay (4.49)
3. Secrets (7.48)
4. This House (8.37)
5. The Other Man (5.59)
6. The Light Of Day (9.02)
Total Time 42.22
Manskap:
Robert Fripp - Guitars, Soundscapes
Mel Collins - Alto & Soprano Saxophones, Flute
Jakko M Jakszyk - Guitars, Vocals, Gu Zheng, Keyboards
Tony Levin - Bass & Chapman Stick
Gavin Harrison - Drums & Percussion
relaterat: dn
