fredag

Den bästa konserten jag aldrig fick uppleva.

En inställd spelning är också en spelning, sa Ulf Lundell en gång. Jag skulle snarare vilja säga att den bästa spelningen är den du missade.

Jag glömmer aldrig när min bror i augusti 1994 kom till min lägenhet i Majorna i Göteborg med en överbliven biljett till Pink Floyd på Ullevi. Konserten skulle äga rum senare samma dag. Han var på väg dit och han försökte få mig att haka på. När jag kikade ut så såg jag att regnet vräkte ned. Jag kunde inte tänka mig, småförkyld som jag var, att tillbringa tre timmar på Ullevis gräsplan i hällande regn - en väderlek där varken bandets musik eller påkostade ljusshow skulle komma till sin rätt.

Min bror lämnade mig och tjugo minuter senare slutade det att regna. Solen tittade fram och det blev en underbart varm augustikväll. Konserten är klassisk och för alltid inskriven i den svenska konserthistorien. Alla som var där beskriver den som en oförglömlig erfarenhet. Till och med journalisterna, som är kända för att ta alla tillfällen i akt för att kritisera Pink Floyd, var eniga om att det här var något utöver vanliga, Vi väntar bara på ett UFO, löd rubriken i en av kvällstidningarna där man hyllade ljusshowen och musiken.

Konserten är oförglömlig även för mig. Jag tänker nämligen relativt ofta, alltför ofta, på hur fruktansvärt bra den var och hur mycket jag gick miste om genom att tacka nej till den där biljetten.

Något liknande hände mig den här veckan. Jag gick miste om en konsert som förmodligen kommer att bli en av årtiondets bästa. Kanske århundradets.

I kväll och i morgon uppträder i Rom Premiata Forneria Marconi, Banco del Mutuo Soccorso och ett antal andra klassiska italienska band på en jättegala. Man firar 40 årsjubileum – 40 Anni Di Musica Immaginifica – av gruppernas tillblivelse. Men inte nog med det, man har inkallat förstärkning i form av Ian Anderson (Jethro Tull), David Cross (King Crimson), John Wetton (King Crimson – Asia), David Jackson (Van Der Graaf Generator) och Thijs Van Leer (Focus).

En vackrare laguppställning har förmodligen inte skådats i Italien sedan Marco Polo mönstrade sitt manskap inför resan till Kina.

image

Jag har sedan jag för ett par veckor sedan fick kännedom om detta evenemang försökt få ett antal pusselbitar på plats som skulle möjliggöra en resa dit. En rad hinder behövde undanröjas. För det första hade mitt pass gått ut. I måndags besökte jag därför polisen för att få ett nytt. Fotades i automat, skrev min namnteckning och betalade 400 kronor.

-När kan jag hämta ut det, frågade jag.  

- I bästa fall blir det klart på fredag, sa kvinnan.

- På fredag, skrek jag! Men PFM spelar ju i Rom på fredag kväll! Förstärkta av Ian Anderson från Jethro Tull! För att inte tala om Banco del Mutuo Soccorso med John Wetton! Jag måste ha passet senast torsdag.

Poliskvinnan stirrade på mig, sort of staring in disbelief.

- Är det Jethro eller Tull som står på ett ben när han spelar flöjt, sa hon och log.

- Okej, sa jag, bara gör ditt bästa.

Vid lunchtid på torsdagen fick jag ett sms – passet var klart.

Jag kollade Ryan-Airs flygpriser. Tur och retur Göteborg City – Rome Ciampino skulle kosta 1.200:-. Ett bra pris, men det skulle ändå inte funka eftersom det innebar utresa torsdag och hemresa tisdag. Alla mina semesterdagar för i år är förbrukade. Och att få Biskopsgårdens Socialförvaltning att med kort varsel bevilja mig tre dagars tjänstledighet för att åka till Italien och gå på konsert med band vars namn i svensk översättning betyder Marconis Prisbelönta Bageri (PFM) och Banken för Ömsesidig Hjälp (Banco del Mutuo Soccorsrso), är lika orealistiskt som att Elfsborg skulle ta sig till os-finalen i ishockey.

I går satt jag därför in i det sista och kollade om något relativt billigt bolag kunde flyga mig till Rom på fredag förmiddag, och tillbaka hem på söndag. En dags ledighet – fredagen – trodde jag mig ändå genom en blandning av hot och vädjanden kunna utverka.

Alla vägar bär till Rom sägs det, och det fanns faktiskt en rad olika möjligheter och kombinationer. Tur och retur med Air Berlin från Göteborg via Berlin. För dyrt och funkade inte tidsmässigt.

Bil till Skavsta och Ryan Air därifrån på fredagen och sedan SAS hem på söndagen. Funkade inte heller eftersom planet skulle avgå 05.10 och det tar 4 timmar för mig att åka till Skavsta vilket skulle innebära en hel natt utan sömn.

Tåg till Köpenhamn och Ryan Air därifrån till Rom via London. För dyrt det också eftersom tåget kostade mer än flygbiljetten.

Tills sist insåg att detta inte skulle gå i lås. Att jag kommer att få leva med att inte ha fått se PFM spela Bourré tillsammans med Ian Anderson. Eller höra de andra klassiska progrock låtarna som banden med all säkerhet kommer att spela.

Och att detta förmodligen var den bästa konsert jag aldrig fick uppleva. 

Spotify - Premiata Forneria Marconi – PFM 10 Anni Live Vol. 4 1977 - 1978 Jet Lag Tour/Passpartù Tour - 1980 - 1981 verso Un Nuovo Rock - Performance Tour

Uppdatering måndagen den 8 november 2010:

Några publikrapporter från Facebook (tolkade av google translate, men klart möjliga att förstå… med lite fantasi).

Ottavio Crovato -Två kvällar minst sagt spännande. En dröm för mig, eftersom personliga skäl (som föddes i '75), skulle aldrig ens hoppas på att njuta av alla dessa underbara liveband, och sedan alla tillsammans ... Jag tackade konserter och alla inblandade i organisationen. Styrka med DVD nu!
Vito Lupo  - Tack ... göras om varje år, de unga gubbarna är mer energisk än någonsin och allmänheten, människor från hela världen, ja i alla åldrar (Jag har sett barn och sjuttio) av varje kön verkligen ... Big Day och som James sa, utan att någon av nostalgi, blicka framåt och inte bakåt.
Andrea Vitali Grattis på kvällen fredagen den oförglömlig. Synd att inte kunna stanna för andra natten, synd att D & D har beslutat att organisera denna historiska händelse i samband med annan händelse av året, återförening av Locanda delle Fate, och Garybaldi Alphataurus Progvention i Milano.. Vem är inte i Milano har inte den blekaste aning om vad som gått förlorat. Och folk som mig som var djupt besviken över att det inte kunde närvara vid andra natten i Rom efter att vara den första.
Italienska, smarta och roliga människor ...

Vad Andrea i det sista citatet ovan berättar om är att det i det den 6.tte november var stor progfestival även i Milano! Progvention - med en rad klassiska band som Aphataurs, Garybaldi och Locanda Delle Fate.

Italienarna är inte kloka, den saken är klar!

Märkligt att man inte samordnar dessa storslagna evenemang lite bättre…

image