måndag

On Reflection - En illojal prog-älskares bekännelse.

PT2

För några veckor sedan såg jag en konsert med Porcupine Tree på Radio Music Hall i New York. Det var en storslagen upplevelse i en fantasisk lokal - som gjorde det hela ännu bättre. Före konserten förklarade en högtalarröst att det var förbjudet att ta kort, filma eller spela in konserten. Att den som uppdagades med sådan aktivitet skulle få lämna lokalen. Och såg man någon bänkgranne göra något sådant så skulle man uppmana denne att sluta.

Rösten lät lika sträng som en gammaldags skolrektor. Men trots det kunde jag inte låta bli att filma en snutt. Jag tänkte att det där är väl bara något man rutinmässigt säger inför alla konserter. Det kan väl inte vara någon som i dessa youtube tider vill hindra sina fans att filma lite eller ta kort under en konsert? Och framför allt inte ett så sympatiskt band som Porcupine Tree.

Jag var långt ifrån ensam om detta. Lokalen vimlade av folk som trots speakerrösten med sina mobiltelefoner och kameror både filmade och fotade. Som alltså tänkt och reagerat ungefär som jag.

Senare lade jag ut min en och en halv minut långa snutt på youtube, och därefter på bloggen. Reaktionen lät inte vänta på sig. Google tog genast kontakt med mig och hänvisande, i mycket allvarsamma ordalag, till diverse regler och lagparagrafer. Man förklarade att jag brutit mot avtalsreglerna, att min film skulle tas bort för att upphovsrätten tillhörde ”Porcupine Tree Ltd

Trist. Och svårt att förstå. Men ett tydligt tecken i tiden. Friheten på nätet tycks bli allt mer inskränkt. När jag till exempel tittar tillbaka på en del av inläggen jag publicerat på den här bloggen så ser jag att många youtubeklipp försvunnit. I stället för rullande bilder och ljud dyker texten ”Videoklippet har tagits bort på grund av brott mot användarvilkoren” upp. Det gäller bland andra inläggen The 10 most memorable prog rock keyboardists from the 70,s och Den bästa progrock gitarristen.

Det här var kul och intressanta filmer, korta livesnuttar med keyboardister och gitarrister ur den progressiva skolan, som någon eldsjäl tagit sig tid att knåpa ihop. Nu är de alltså avlägsnade från youtube - pga brott mot användarvilkoren.

Detta hade varit lättare att förstå om man tydligt kunde se på vilket sätt dessa klipp skadar artisterna, genom minskad försäljning, pr-mässigt eller på annat sätt. Men en gammal skumögd och snart pensionärsmässig progrockartist med storhetstid på 70-talet borde väl snarare omfamna all uppmärksamhet han över huvud taget kan få?

I själva verket drabbas ju dessa artister inte alls av dessa klipp. Tvärtom, deras verk får ökad spridning. I bästa fall får de nya lyssnare och en yngre generation får möjlighet att lära känna dem.

En och en halv minuts konsertsnutt filmad från översta raden, längst bak i Radio City Music Hall drabbar förstås inte heller Steven Wilson och hans mannar. Att hävda upphovsrätt för något sådant bara minskar den sorts känsla av generositet och goodwill som man vill ha för bandet i fråga.

Tyvärr är nog detta bara ett exempel  på det krig som kommer att utspela sig på internet framöver. Nätet är på väg att bli ett slagfält mellan två stridande parter – på ena sida de som vill bevaka sina intressen och tjäna pengar, på den andra de som fritt vill kunna dela upplevelser, tankar och idéer.

Politiskt är frågan stendöd. Piratpariet fick en halv procent i valet.

image

Tad Williams romanserie Otherland utspelar sig någon gång i början på nästa århundrade. Den beskriver en verklighet där människor lever lika mycket i virtuella miljöer på nätet som i den vanliga verkligheten. I böckerna finns en beskrivning av något som kallas The Treehouse (trädkojan).

imageThe Treehouse är en glest sammanhängande serie av noder på "nätet" (Williams högteknologiska virtual reality version av internet) som ligger till grund för en underjordisk organisation med samma namn.

Treehouse är en plats där de som vill ha ett fritt nät har skapat en frizon. Trädkojan plockas isär och förändras regelbundet för att undvika infiltration från kommersiella operatörer. I trädkojan råder största möjliga frihet. Den är befolkad av hackare och pensionerade programmerare.

Men denna frizon föraktas och motarbetas av nätets kommersiella aktörer, som vill ha total kontroll. De ser på trädkojan på ungefär samma sätt som handelsmonopol som Microsoft i dag ser på öppen källkod.

I Otherland-serien måste huvudpersonerna kontakta en hacker som är bosatt i Treehouse att få tillgång till ”The Otherland Network”, ett enormt stort virtual realitynätverk dolt för offentligheten, där de kapitalstarka teknokrater som styr världen planerar att bosätta sig och leva för evigt som gudar.

Det här är en kuslig framtidsvision. Men är den orealistisk? Befinner vi oss inte i själva verket just i början till en sådan utveckling? Nätet ockuperas gradvis av de kommersiella krafterna. Allt utbyte där inte någon sorts pengatransaktion finns med i bilden betraktas som något suspekt. De som vill ha ett fritt internet sluter sig samma i underjordiska nätverk…

Frågorna hopar sig: Vem ska ha kontroll över nätet, och enligt vilka kriterier?

image

Boken Efter The Pirate Bay har nyligen kommit ut och den diskuterar dessa frågor. Den är en antologi där ett antal forskare och svenska nätdebattörer spekulerar i vad som kommer att hända härnäst.

Boken kan laddas ned i pdf-format här. Eftersom den är licensierad under en Creative Commons-licens så får vem som helst sprida den vidare hur som helst.

Läs recensionerna av Efter The Pirate Bay: Aftonbladet, Expressen, Netopia, ETC, SvD.

Bonusinfo: tyska metallarna Blind Guardian har gjort en låt om Otherland. Spotify – Blind Guardian – Otherland.